På besök på annan jord.
Föreställ dig...
Att du plödsligt blev tagen till en annan planet...
Planeten var identisk med vår jord...planeten fanns i ett annat solsystem oändligt långt bort från vår jord.
På denna planeten fanns det människor, djur, plantor... där fanns ett stort hav, där fanns berg och vackra dalar...
På denna planeten fick jag lära mig otroligt mycket. De frågade mig om jag ville lyssna... Jag svarade... Mitt svar: "Ja."
Djur, alla olika sorter, hästar, grisar, hundar och tigrar.. allt fanns. Människor också.
Det som var så unikt här var att dessa människor hade nått ett annat plan av medvetandet, det enda som krävdes var... att lyssna. De hade fått insikter. Deras jord var verkligen att paradis. Så många glada ansikten.
Till en början tänkte jag inte på det... men sedan... det påminde ju om en plats...
En plats man bara hör talas om i sagorna... Platsen vi kallar för "paradiset".
Och...
Det KAN bli
på samma vis
På vår jord.
Att du plödsligt blev tagen till en annan planet...
Planeten var identisk med vår jord...planeten fanns i ett annat solsystem oändligt långt bort från vår jord.
På denna planeten fanns det människor, djur, plantor... där fanns ett stort hav, där fanns berg och vackra dalar...
På denna planeten fick jag lära mig otroligt mycket. De frågade mig om jag ville lyssna... Jag svarade... Mitt svar: "Ja."
Djur, alla olika sorter, hästar, grisar, hundar och tigrar.. allt fanns. Människor också.
Det som var så unikt här var att dessa människor hade nått ett annat plan av medvetandet, det enda som krävdes var... att lyssna. De hade fått insikter. Deras jord var verkligen att paradis. Så många glada ansikten.
Till en början tänkte jag inte på det... men sedan... det påminde ju om en plats...
En plats man bara hör talas om i sagorna... Platsen vi kallar för "paradiset".
Och...
Det KAN bli
på samma vis
På vår jord.
Hoppande Fungi!
Springer springer springer.
Med vinden
i
håret.
Brevid mig Du
min underbara.
Vi, tillsammans...
Över gröna slätter.
Vi springer.
Du och jag.
Den gröna ön.
En guppig gummibåt- många hästkrafter!
Havets skönhet omringar oss...
Hoppa, högt FUNGI! :D
Fungi, Fungi, Fungi! Min vackra trogna vän, hoppar alltid högst ur havet!
Alltid! Alltid! Alltid! Du underbara!
Världens vackraste Delfin :)
Med vinden
i
håret.
Brevid mig Du
min underbara.
Vi, tillsammans...
Över gröna slätter.
Vi springer.
Du och jag.
Den gröna ön.
En guppig gummibåt- många hästkrafter!
Havets skönhet omringar oss...
Hoppa, högt FUNGI! :D
Fungi, Fungi, Fungi! Min vackra trogna vän, hoppar alltid högst ur havet!
Alltid! Alltid! Alltid! Du underbara!
Världens vackraste Delfin :)
Äkta kärlek...
Vid äkta kärlek bestämmer ingen död.
Ingen tid.
Ingen rymnd.
Ingen politik.
Inga måsten.
Inget förnuft...
Där äkta kärlek finns, existerar bara EN sak.
Där äkta kärlek finns, FINNS finns fullt av glädje!
Nära till skratt, bakom varje hörn, finns små skratt troll med rosiga kinder. :)
Nära till sorg, så nära. Så starkt att många har svårt för att acceptera den. Men... Alltid...
Det som KAN komma till dej om du tror...
Är
Äkta kärlek.
Om du inte
Stänger din dörr.
Kärleken finns.
Hatet också... väldigt nära kärleken.
Så nära, som ett plus minus batteri!
Men om du vill och tror...
på
Äkta ......
så
Bör
du
Hitta
Äkta kärlek!
Ingen tid.
Ingen rymnd.
Ingen politik.
Inga måsten.
Inget förnuft...
Där äkta kärlek finns, existerar bara EN sak.
Där äkta kärlek finns, FINNS finns fullt av glädje!
Nära till skratt, bakom varje hörn, finns små skratt troll med rosiga kinder. :)
Nära till sorg, så nära. Så starkt att många har svårt för att acceptera den. Men... Alltid...
Det som KAN komma till dej om du tror...
Är
Äkta kärlek.
Om du inte
Stänger din dörr.
Kärleken finns.
Hatet också... väldigt nära kärleken.
Så nära, som ett plus minus batteri!
Men om du vill och tror...
på
Äkta ......
så
Bör
du
Hitta
Äkta kärlek!
Jag tror inte...
Jag kan förklara i ord hur mycket...
Jag älskar mina vänner och familj. Känner mig verkligen helt lycklig när jag tänker på mina underbara nära vänner...det kan vara så att man inte setts på jättelänge, men sedan när man väl ses igen...så är det som att sätta två pusselbitar på plats, precis så.
Tänk om alla skulle uppleva hur underbart det är att segla långsegling (när det är underbart...;)) En långsegling är som livet ... det kan vara så jobbigt att man vill hoppa över... fruktansvärt pissigt, kallt ända in i benmärgen. Ena stunden tänker man"ALDRIG IGEN! Nästa gång jag kommer i land sätter jag aldrig foten på en båt igen. Aldrig." Blir det så? Nej, för helt plödsligt kan det komma sånna fantastiska saker runtomkring. Som en virvelvind. Verkligen en helt annan dimension. Det blir så extremt åt båda hållen. Men det vackra minns man faktiskt mest av livet...så det är väl bara att samla på sig...
;)
Jag älskar mina vänner och familj. Känner mig verkligen helt lycklig när jag tänker på mina underbara nära vänner...det kan vara så att man inte setts på jättelänge, men sedan när man väl ses igen...så är det som att sätta två pusselbitar på plats, precis så.
Tänk om alla skulle uppleva hur underbart det är att segla långsegling (när det är underbart...;)) En långsegling är som livet ... det kan vara så jobbigt att man vill hoppa över... fruktansvärt pissigt, kallt ända in i benmärgen. Ena stunden tänker man"ALDRIG IGEN! Nästa gång jag kommer i land sätter jag aldrig foten på en båt igen. Aldrig." Blir det så? Nej, för helt plödsligt kan det komma sånna fantastiska saker runtomkring. Som en virvelvind. Verkligen en helt annan dimension. Det blir så extremt åt båda hållen. Men det vackra minns man faktiskt mest av livet...så det är väl bara att samla på sig...
;)
Nu...
Sitter i en soffa o ser på en vampyrfilm :) Den är gullig, (inte så) massa blickar...specialblickar... Skräckfyllda blickar, utdragna superduperblickar, arga blickar, hånblickar, blickar som säger "jag bryr mig inte fattar du väl...idiot." Sånna blickar . :) och en del "I love you" blickar...
Blickar är intressanta. Ordspråket "En blick säger mer än tusen ord stämmer verkligen! Om man tittar in i en persons ögon och personen vill visa sig, då ser man verkligen in i själen. Vilka energier som finns där. Men energier skapar ju också energier ;) all the time. Det finns tusen olika sätt att uttrycka eller meddela sig på. Det där med ögonen är väldigt speciellt. Om man blundar då? Tänk att man pratar med en person man tycker jättemycket om... undra hur mycket man blir påverkan av synen...vibbarna finns ju där i luften. Rösten säger otroligt mycket... Om man är stum då...? Ja om man nuddar varandra med fingerspetsarna, hehe...då känner man också olika sorters energier... Min slutsats är... att allt består av energier, i oss, runt oss, mellan oss. Energimassor. Här i soffan...många vampyrer har hatiska blickar där, "I will kill!" Det är ju lite väl tjorvigt.
Denna kvällen kändes vårig! Underbart att vara ute med hunden! O att komma in o lyssna på musik samtidigt som man hör fåglar kvittra och det är ljust lääänge!!! Massa vårkänslor är energier på hög nivå! :D
Hoppas alla sötnosar mår bra!!
Blickar är intressanta. Ordspråket "En blick säger mer än tusen ord stämmer verkligen! Om man tittar in i en persons ögon och personen vill visa sig, då ser man verkligen in i själen. Vilka energier som finns där. Men energier skapar ju också energier ;) all the time. Det finns tusen olika sätt att uttrycka eller meddela sig på. Det där med ögonen är väldigt speciellt. Om man blundar då? Tänk att man pratar med en person man tycker jättemycket om... undra hur mycket man blir påverkan av synen...vibbarna finns ju där i luften. Rösten säger otroligt mycket... Om man är stum då...? Ja om man nuddar varandra med fingerspetsarna, hehe...då känner man också olika sorters energier... Min slutsats är... att allt består av energier, i oss, runt oss, mellan oss. Energimassor. Här i soffan...många vampyrer har hatiska blickar där, "I will kill!" Det är ju lite väl tjorvigt.
Denna kvällen kändes vårig! Underbart att vara ute med hunden! O att komma in o lyssna på musik samtidigt som man hör fåglar kvittra och det är ljust lääänge!!! Massa vårkänslor är energier på hög nivå! :D
Hoppas alla sötnosar mår bra!!
Flummig info...;) Om mig... Visste du...?
- Att, jag...
- Älskar naturen
- Ser mina vänner som änglar
- Äter 95% vegetariskt
- Gillar vin
- Avgudar havet
- Älskar musik
- Tänker medvetet positivt
- Vill hjälpa...många...
- Gillar att jogga och yoga
- Älskar mina vänner, verkligen verkligen
- Vet mer än vad jag vill av en del...mindre av annat ;)
- Funderar precis "va löper Embla igen...get a man! ;) )
- Ser fram emot våren!
- Saknar Emina!
- Har varit med om helt galet underbara saker
- Har varit med om väldigt hemska saker
- Tänker massa på djur jag haft...:)
- Tänker på Chili, en Ejder just nu...
- Vet att man inte skall säga allt ;)- haha
- Är en vitsippa!
- Vill leva som Ronja Rövardotter - !!!
- Älskar minnen från havet med...solnedgång...musik...ostron...glada ansikten...gitarr....VALAR! Allt på en gång! :)
- Älskade min mamma!
- Älskar min pappa!
- Älskar min syster!
- Var busig som liten...
- Har räddat en kvinna från att bli uppäten av en haj...!
- Tror att DU kan!
- Tycker du skall göra det du mår bra av :)
- YES!
Samtal med en Ängel :)
Den lilla flickan galopperade genom en stor dal brevid en äkta ängel. Det var musik överallt. Det riktigt ekade i alla berg. Hon var ung, ung, ung och skyddad av paradisets goda krafter. Log och skrattade när hon fick hjälpa till att göda paradisets vackra plantor. Hon var ett "likamed tecken" till det man kallar för glädje och...kärlek.
Ängeln hittade en dag den lilla flickan med jordiga händer på en stor igenvuxen äng... "Skulle detta kunna bli framtidens paradis?" Frågade flickan den vackra ängeln. Flickan var mycket ivrig, hon tyckte livet var såå fantastiskt.
Ängeln tittade på flickans händer och sa "Min lilla, på jorden kan man få blodiga händer. Tänk på din egen kosmos med... Du har mycket att ge, men då måste du skyddas, precis som allt."
Den lilla flickan tittade på ängeln med stora frågande ögon. Ängeln log och tog ömt flickans små händer i sina.
" Titta, du får lätt repor här. Du kan inte hjälpa jorden om du förstör dig själv. Vi måste vara många, och ta en bit var. Tillsammans kan vi göra underverk. " Flickan log stort och följde med i ängelns små söta skutt till en porlande bäck lite längre bort. "Här kan man göra barkbåtar...! Kvittrade flickan med sin mjuka röst. "
Ängeln strålade där hon nu dansade omkring bland massor av vackra blommor - Ängelns eget paradis. Flickan började dansa hon med. De var som inne i något många skulle kalla för en sagolik trans. En unik värld. Så heligt och vackert det någonsin kan bli.
Den lilla flickan tittade på ängeln och sa med en lite hjälplös suck... "Jag önskar att jag alltid kunde vara med dig, såhär." Ängeln pekade på en liten planta samtidigt som hon hällde 7 glittrande små korn över flickans huvud. Ängeln vidrörde flickans vänstra axel innan hon började tala. Flickan drog en stor suck och kände en djup känsla av lättnad inombords.
"Titta där.".. började ängeln. Med fingret mot plantan. "Du är en konstnär min lilla. En stor sådan. Se dig runt omkring och - du ser konst. Se på det unga trädet här... det ingår i en stor process. Allt omvandlas, alltid. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns för evigt kvar. "Som vatten blir till is!" Utbrast den lilla.
" Ja! Precis som vatten blir till ånga och is... " När vattnet är vatten kan du se och röra vid det... du kan dricka det... När det är is är energierna runt vattnet så att det verkligen inte går att simma i..."
Ängeln strålade och tittade på den lilla flickans rosiga kinder. "Se på dina vänner. Se djupt i deras ögon och upplev hur vackra de är. Du komme se deras själar. Se vilka konstnärer de är. Alla är en bit av något så otroligt stort. Ingen ensam. Alltid alla tillsammans. Du kommer leva... du kommer dö. Ängeln log igen.
Den lilla flickan sänkte sitt huvud och viskade... "Men..men om du inte är med mig. Vem ska då veta att jag ser? Hon fick tårar i de stora ögonen. Vem skall då lyssna på mig? Vem skall förklara att ALLA betyder lika mycket? Hur skall jag kunna berätta för dem? Att jag, ser det du berättat för mig att jag ser? Det som alla kan se...?
Ängeln tittade allvarligt på flickan. Även hon hade stora tårar i ögonen. "Du skall bara leva. Du är en av många vackra blommor...som skall njuta av solen. Du skall göra det du tror på. Oavsett... De som du tror på och som tror på dig följer med i vågen. Ni tar varandras händer, och ni kan bestiga de högsta bergen. De som inte tror dig...låter du ha sin egen tro. Det viktigaste att komma ihåg är - hela tiden sker en process. Hela tiden. Inget försvinner.
Början är, hela tiden...<3
Ängeln hittade en dag den lilla flickan med jordiga händer på en stor igenvuxen äng... "Skulle detta kunna bli framtidens paradis?" Frågade flickan den vackra ängeln. Flickan var mycket ivrig, hon tyckte livet var såå fantastiskt.
Ängeln tittade på flickans händer och sa "Min lilla, på jorden kan man få blodiga händer. Tänk på din egen kosmos med... Du har mycket att ge, men då måste du skyddas, precis som allt."
Den lilla flickan tittade på ängeln med stora frågande ögon. Ängeln log och tog ömt flickans små händer i sina.
" Titta, du får lätt repor här. Du kan inte hjälpa jorden om du förstör dig själv. Vi måste vara många, och ta en bit var. Tillsammans kan vi göra underverk. " Flickan log stort och följde med i ängelns små söta skutt till en porlande bäck lite längre bort. "Här kan man göra barkbåtar...! Kvittrade flickan med sin mjuka röst. "
Ängeln strålade där hon nu dansade omkring bland massor av vackra blommor - Ängelns eget paradis. Flickan började dansa hon med. De var som inne i något många skulle kalla för en sagolik trans. En unik värld. Så heligt och vackert det någonsin kan bli.
Den lilla flickan tittade på ängeln och sa med en lite hjälplös suck... "Jag önskar att jag alltid kunde vara med dig, såhär." Ängeln pekade på en liten planta samtidigt som hon hällde 7 glittrande små korn över flickans huvud. Ängeln vidrörde flickans vänstra axel innan hon började tala. Flickan drog en stor suck och kände en djup känsla av lättnad inombords.
"Titta där.".. började ängeln. Med fingret mot plantan. "Du är en konstnär min lilla. En stor sådan. Se dig runt omkring och - du ser konst. Se på det unga trädet här... det ingår i en stor process. Allt omvandlas, alltid. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns för evigt kvar. "Som vatten blir till is!" Utbrast den lilla.
" Ja! Precis som vatten blir till ånga och is... " När vattnet är vatten kan du se och röra vid det... du kan dricka det... När det är is är energierna runt vattnet så att det verkligen inte går att simma i..."
Ängeln strålade och tittade på den lilla flickans rosiga kinder. "Se på dina vänner. Se djupt i deras ögon och upplev hur vackra de är. Du komme se deras själar. Se vilka konstnärer de är. Alla är en bit av något så otroligt stort. Ingen ensam. Alltid alla tillsammans. Du kommer leva... du kommer dö. Ängeln log igen.
Den lilla flickan sänkte sitt huvud och viskade... "Men..men om du inte är med mig. Vem ska då veta att jag ser? Hon fick tårar i de stora ögonen. Vem skall då lyssna på mig? Vem skall förklara att ALLA betyder lika mycket? Hur skall jag kunna berätta för dem? Att jag, ser det du berättat för mig att jag ser? Det som alla kan se...?
Ängeln tittade allvarligt på flickan. Även hon hade stora tårar i ögonen. "Du skall bara leva. Du är en av många vackra blommor...som skall njuta av solen. Du skall göra det du tror på. Oavsett... De som du tror på och som tror på dig följer med i vågen. Ni tar varandras händer, och ni kan bestiga de högsta bergen. De som inte tror dig...låter du ha sin egen tro. Det viktigaste att komma ihåg är - hela tiden sker en process. Hela tiden. Inget försvinner.
Början är, hela tiden...<3
Hilma - Kärlek innebär Glädje och Sorg.
När jag var elva år... var jag en lyckligt lottad liten tjej. Med en totalt underbar bakgrund, full med äventyr och vägledning av de mest fantastiska föräldrar vilka gav mig en stor del av paradiset, hade jag ännu mer att vänta. Underbara och alldeles fruktansvärda saker. Detta året var det första utav de ca två s.k "sälåren"...
<3<3<3
Mina föräldrar hade fått tillstånd att ta hand om övergivna sälungar...
Pappa skulle göra en film om knubbsälar, för att gå EMOT fisket och försöka hjälpa våra underbara vänner. Några av dem alla som blir hänsynslöst undanskuffade av människan.
Äventyret började... På en ö ute i Lysekil. Vi tog hand om 3 övergivna totalt utsvultna sälungar. En hittade vi på en klippa. De andra kom andra människor till oss. Luca (bebisen INGEN trodde skulle överleva...) Alex (den starke nallebjörnen...kärleken själv) och Hilma...HILMA! <3<3
Vi levde delvis ute på öar, men denna första sommaren var vi en hel del i Slussen där vi bodde.
Sommaren såg ut såhär...
Gå upp i solen... Bada sälungar... Sondmata sälungar efter att ha gjort matgeggan åt dem... Sedan -en timme senare... snorkla med en sälunge tätt tätt intill sig! Sedan sola på en klippa... Jag med en Hilma på magen! Hilma ville bara vara med mig. Kände mig så utvald av den lilla sockerbiten. Hon hade verkligen skinn på näsan. Den lilla damen utvecklades från en jättesmal liten docka, som satt som en människa och sög på sin egen mage...till att bli en söt sund stark knubbsäl som simmade omkring med Luca i Slussen. De båda kunde äta själva. Två ungdomar - underbart. Alex den starkaste...hade vid ett ganska tidigt stadie blivit den svagaste... han fick gå före, det gjorde hemskt ont. Han VAR kärlek.
För Hilma och Luca lekte livet tills en dag... Vi ropade. "Hilma!" Ingen kom... Tiden gick... Det blev kväll...
Nästa morgon hittades hon... av min dykande pappa... DÖD i en ålrysja.
Hilma har lärt mig massor, massor! Där det finns äkta kärlek, finns det mycket glädje och sorg att få!
<3<3<3
Mina föräldrar hade fått tillstånd att ta hand om övergivna sälungar...
Pappa skulle göra en film om knubbsälar, för att gå EMOT fisket och försöka hjälpa våra underbara vänner. Några av dem alla som blir hänsynslöst undanskuffade av människan.
Äventyret började... På en ö ute i Lysekil. Vi tog hand om 3 övergivna totalt utsvultna sälungar. En hittade vi på en klippa. De andra kom andra människor till oss. Luca (bebisen INGEN trodde skulle överleva...) Alex (den starke nallebjörnen...kärleken själv) och Hilma...HILMA! <3<3
Vi levde delvis ute på öar, men denna första sommaren var vi en hel del i Slussen där vi bodde.
Sommaren såg ut såhär...
Gå upp i solen... Bada sälungar... Sondmata sälungar efter att ha gjort matgeggan åt dem... Sedan -en timme senare... snorkla med en sälunge tätt tätt intill sig! Sedan sola på en klippa... Jag med en Hilma på magen! Hilma ville bara vara med mig. Kände mig så utvald av den lilla sockerbiten. Hon hade verkligen skinn på näsan. Den lilla damen utvecklades från en jättesmal liten docka, som satt som en människa och sög på sin egen mage...till att bli en söt sund stark knubbsäl som simmade omkring med Luca i Slussen. De båda kunde äta själva. Två ungdomar - underbart. Alex den starkaste...hade vid ett ganska tidigt stadie blivit den svagaste... han fick gå före, det gjorde hemskt ont. Han VAR kärlek.
För Hilma och Luca lekte livet tills en dag... Vi ropade. "Hilma!" Ingen kom... Tiden gick... Det blev kväll...
Nästa morgon hittades hon... av min dykande pappa... DÖD i en ålrysja.
Hilma har lärt mig massor, massor! Där det finns äkta kärlek, finns det mycket glädje och sorg att få!
Årstiderna...
Snart är det Sommar!
Wiihoo! Sommar innebär massa badande i havet. Snorkling. Blåa läppar. Slitet hår ;)Springande på klipporna. Bruna ben. Känslor av att vara levande. "High- känslor. Grönt gräs. MASSA blommor. Stark varm vind genom de mörkgröna björkarnas kronor... Ejdrar... sälar...måååånga underbar djur!!!
Galopperande på stora gröna slätter!!! MASSOR av musik! Grillkvällar...Festivaler och kanserter. Mysiga myskvällar på klippor...Glass! :)
Men...
Våren kommer först! ;) <3
Massa...vitsippor! En konstig förväntansfulll känsla. Måånga djurungar! Krokusar! Glada ansikten! Glass... Massa energi! Djuup sömn, jaa! Gläädje! Liggandes brevid en betande häst i ett hav av...vitsippor ! ;)
Någon gång per år kommer - Hösten!
Underbara färger överallt! Så luktar det löv :) Såå gott! September är aaavslappnat! Lugnet kommer... Svampplockning med hundarna! Trav genom skogen ;) Fluffiga gosiga tröjor :=). Hmm... Lingon? Mysljus! Jaa! Bra filmer! Myspys!! Kanske baka? Hmm... Kalla bad ;)
Vintern...
Glitter överallt... Underbart vackert. Låånga skrittpromenader på den vackra hästen. Stora overaller. Stress för många...;) Myspys! Massa levande ljus! <3 Mörker. Underbara färger. Vacker musik. En konstig känsla. Väntan. Snöänglar. Pulka! Varm chocklad!
Hah!
Skulle jag vara närmare kunde jag pussa den! Azorerna...
Sommaren fortsätter. Idag är det som oftast... väldigt varmt. Jag är brun, genombrun. :) Havet är otroligt stilla... Det dröjer inte länge förrän musiken från the Celtic Circle genomsyrar hela havet...och lockar till sig våra ståtliga vänner - kaskeloterna.
De kommer mot båten. Vi tre, jag, pappa och Birgitta pluppsar smidigt ner i vattnet. Melissa och Johan (från Australien) har vakten på däck.
Det finns två stora kaskeloter i vattnet.
Jag tror inte det är sant - igen! Birgitta är en bit ifrån mig. Kaskeloten är PRECIS brevid mig. Jag är vid ögat." Vilken fantastisk hud, den ser ju overklig ut. eller lite som en elefant!" Tänker jag med ett hårt trummande hjärta i bröstet.
Nu ser jag - kaskeloten sover... "Oh no! Tänk om den vaknar o tänk om JAG väcker honom..." Jag känner mig minst sagt levande och jag vet att, mitt hjärta ler mot honom när han sakta öppnar det slutna ögat. Våra ögon möts. Tiden har stannat. Jag ligger orörlig i vattnet, kaskeloten likaså. Långt där borta hör jag musiken från båten. Det är som en annan dimension. Bara jag och kaskeloten existerar.
Skulle jag vara tio cm närmare skulle inget vatten finnas emellan. Mer levande än mina vildaste drömmar. Tio cm från en kaskelot - som tittar rätt in i mina ögon.
Till Dig som mår dåligt av någon anledning <3 (Mina egna tankar)
Vi bär alla omkring på blommor och frön ...
Blommor har vi fått från olika ställen. Från dagen du föddes...tills stunden där du nu är har du fått blomstergåvor. Allt du är med om påverkar din blomsterodling. Alla dina goda vänner planterar troligen massa vackra blommor med regnbågens färger - blommorna som gör att du mår bra. Sedan finns det de som sår tistlar. Tistlarna kan ha taggar som gör skit ont... De gör att du mår dåligt. Inte bra. Tistlar är väääldigt bra på att sprida sig. Hoppar en liten tistel på dig... tar den gärna greppet om dig.
Man kan bli helt intrasslad och blodig av alla taggarna. Det är inte hopplöst. Inte i naturens lagar - vi är en del av den, så med andra ord...
Du kan rensa bort tistlarna!
Hittar du de rätta verktygen...så...
Men...
Din kropp kommer aldrig glömma... något du varit med om. Inte det undermedvetna. Varje cell i din kropp minns. Har du varit med om massa positivt, är du uppfylld med positiv energi, varje cell förväntar sig "positivitet" för det är vad din verklighet bestått av. Alla har "sin egen verklighet"... Ingen kan gå din väg. Ingen. Du är alltid unik.
Det du och en annan person har eller har haft mellan er finns alltid kvar, oavsett vad som hänt senare... De energier som är starkast kommer troligen vinna. Jag röstar för de goda.
Det farligaste är tvivlet... tvivel är som en smittosam sjukdom bland människor. Det kan stå som en mur...hålla dig bort från vad ditt hjärta viskar, göra livet surt för dig. Tror tvivlet är någon slags smittsam virusblomma.
De som inte rycker bort denna virusblomma kan drabbas riktigt hårt. Ryck HÅRT! Det är NU du lever, och det skall kännas in i varje cell. Så bra energier som möjligt. Det bästa man kan göra är att lyssna på sitt hjärta, eller magkänslan... det är eg. INTE svårt!! De ggr du gjort detta, det är DÅ du känt dig flygande, levande, svävande...high! Du har kontakt med dig själv.
Mår du dåligt, är det tvivlet, eller någon ond blomma som överskuggar din fina trädgård som finns där under.
Att lära sig lyssna är ofta en träningsgrej. Lyssna på sin känsla. Rädslan är något av de största hoten från att riktigt leva ut. Livet är väl ändå de dagar du minns. Varför känns ibland 7 timmar som en halvtimme? Jo för DÅ är du riktigt levande!
Du lever... är sannerligen inne i något du kommer minnas... ditt liv. En del av oändligheten.
Blommor har vi fått från olika ställen. Från dagen du föddes...tills stunden där du nu är har du fått blomstergåvor. Allt du är med om påverkar din blomsterodling. Alla dina goda vänner planterar troligen massa vackra blommor med regnbågens färger - blommorna som gör att du mår bra. Sedan finns det de som sår tistlar. Tistlarna kan ha taggar som gör skit ont... De gör att du mår dåligt. Inte bra. Tistlar är väääldigt bra på att sprida sig. Hoppar en liten tistel på dig... tar den gärna greppet om dig.
Man kan bli helt intrasslad och blodig av alla taggarna. Det är inte hopplöst. Inte i naturens lagar - vi är en del av den, så med andra ord...
Du kan rensa bort tistlarna!
Hittar du de rätta verktygen...så...
Men...
Din kropp kommer aldrig glömma... något du varit med om. Inte det undermedvetna. Varje cell i din kropp minns. Har du varit med om massa positivt, är du uppfylld med positiv energi, varje cell förväntar sig "positivitet" för det är vad din verklighet bestått av. Alla har "sin egen verklighet"... Ingen kan gå din väg. Ingen. Du är alltid unik.
Det du och en annan person har eller har haft mellan er finns alltid kvar, oavsett vad som hänt senare... De energier som är starkast kommer troligen vinna. Jag röstar för de goda.
Det farligaste är tvivlet... tvivel är som en smittosam sjukdom bland människor. Det kan stå som en mur...hålla dig bort från vad ditt hjärta viskar, göra livet surt för dig. Tror tvivlet är någon slags smittsam virusblomma.
De som inte rycker bort denna virusblomma kan drabbas riktigt hårt. Ryck HÅRT! Det är NU du lever, och det skall kännas in i varje cell. Så bra energier som möjligt. Det bästa man kan göra är att lyssna på sitt hjärta, eller magkänslan... det är eg. INTE svårt!! De ggr du gjort detta, det är DÅ du känt dig flygande, levande, svävande...high! Du har kontakt med dig själv.
Mår du dåligt, är det tvivlet, eller någon ond blomma som överskuggar din fina trädgård som finns där under.
Att lära sig lyssna är ofta en träningsgrej. Lyssna på sin känsla. Rädslan är något av de största hoten från att riktigt leva ut. Livet är väl ändå de dagar du minns. Varför känns ibland 7 timmar som en halvtimme? Jo för DÅ är du riktigt levande!
Du lever... är sannerligen inne i något du kommer minnas... ditt liv. En del av oändligheten.
Lite tankar... ;)
Idag känns det en stor del tungt. Min farbrors flickvän Birgit, världens snällaste själ, är mycket mycket sjuk. Det känns i min mage varje gång jag tänker på henne. Hon är på sjukhus, och det ser väldigtt illa ut. Troligen har det gått alldeles för långt, det finns inte mycket man kan göra. Massa minnen väcks inom mig. Snälla sockersöta Birgit. Hon fick mig att sakna någon väldigt mycket.
Har man älskat någon på riktigt. Kan ingen någonsin ta bort det. En del säger att DÖDEN förstör kärleken. Det anser inte jag. Vad vet vi? En del har sin tro. Många har den. En del säger att vi inte vet något... Det är OCKSÅ en tro...att vi blir jord, bara försvinner.
Hur det än är med kärleken och döden. De som finns kvar när någon dör - minns alltid. Kärleken dör inte. Jag är övertygad. Och den som dött... Vi vet ju inget om VAR själen "försvinner".
Vi vet så lite. Ganska mycket, men ändå är detta "ganska mycket" obeskrivligt lite jämfört med oändligheten. Lyssna bara på ordet - oändligt. Ogripbart. Så långt kan vi inte tänka. Våra jordeliv har en början och ett slut. Hela vårt system fungerar så, som en saga. Vi måste inte förstå allting. Man blir troligen inte gladare då.
Men solen skiner och det är UNDERBART! Vårkänslor! Snart är det glassväder... Åååh vad härligt! Funderar om Elora är med barn, hihi. Söta lilla katt <3
Har man älskat någon på riktigt. Kan ingen någonsin ta bort det. En del säger att DÖDEN förstör kärleken. Det anser inte jag. Vad vet vi? En del har sin tro. Många har den. En del säger att vi inte vet något... Det är OCKSÅ en tro...att vi blir jord, bara försvinner.
Hur det än är med kärleken och döden. De som finns kvar när någon dör - minns alltid. Kärleken dör inte. Jag är övertygad. Och den som dött... Vi vet ju inget om VAR själen "försvinner".
Vi vet så lite. Ganska mycket, men ändå är detta "ganska mycket" obeskrivligt lite jämfört med oändligheten. Lyssna bara på ordet - oändligt. Ogripbart. Så långt kan vi inte tänka. Våra jordeliv har en början och ett slut. Hela vårt system fungerar så, som en saga. Vi måste inte förstå allting. Man blir troligen inte gladare då.
Men solen skiner och det är UNDERBART! Vårkänslor! Snart är det glassväder... Åååh vad härligt! Funderar om Elora är med barn, hihi. Söta lilla katt <3
Mitt i en kaskelotflock
Tiden var inne. Sagan fortsätter. Våra möten med kaskeloterna blev PRECIS som i galet romantiska äventyrsfilmer.
Så fort vi var i området där valarna brukade befinna sig ... stängdes motorn av. Sedan slog vi på cd-skivan med the Celtic Circle. Där "Elysia" var en av valarnas absoluta favoriter. Det var som om vi skramlade med en hink havre till hästar. På samma vis lockade musiken valarna. De var som förälskade i musiken.
Tänk, att det var inte länge sedan dessa kaskeloterna jagades av oss människor. Kaskeloter kan bli ca 80 år gamla. Många av dem som kom till oss, hade faktiskt varit med då för länge sedan. Ändå gav de oss sitt totala förtroende. En andra chans till människan? Eller musiken? I vilket fall som helst blev det en lång, magisk sommar, en totalt oförglömlig. Kaskeloterna kom ofta, oj hur många gånger som, helst fram till båten. Cirklade omkring runt oss, och bara njöt av musiken.
Whalewatchare från de båda företagen vilka jobbar på azorerna kom och ville uppleva detta. Vi tog emot många vänner, och fick dessa att förstå... Att när man visade Valarna respekt... så fick man respekt och nyfikenhet tillbaka. Om man hänsynslöst jagade efter dem, så byggde man upp skräck, och skulle gå miste om något SÅ obeskrivligt unikt.
Soliga dagar. Pappa, Birgitta och jag hoppar in i vattnet. Musiken ekar genom havet. Den gången var det Mike Oldfield. Det fanns en nyfödd "liten" unge i gruppen denna gången...
Vi simmade i det otroligt blå djupa havet... Innan jag visste ordet av hade mina ben tagit mig... till... jag trodde inte det var sant...
Jag kunde höra mitt eget hjärta bulta. Hade jag ett hjärta i huvudet?! Jag var MITT I FLOCKEN! Kaskeloter, SÅÅ STORA ÖVERALLT runt omkring mig. Väldigt nära var den lilla ungen. De kunde bli sura och göra något... Men de var lugna och tittade på oss...
Ett underbart möte, mitt i en kaskelotflock.
Vitsippor...
- Är mina vänner
- Är så vackra
- Luktar underbart
- Älskar solen!
- Kommer med våren!
- Lever i dagen
- Sover på natten ;)
- Är vita o lite lila
- Är magiska
- Är heliga
- Är en bit av paradiset :)
- Är en stor bit av mitt liv
- Är min favoritblomma
- Är de bästa av de allra bästa
"Pappa, the Celtic Circle!"
En underbar dag utanför azorerna. Man hör de knasiga fåglarna som flyger omkring vid kusten. De liknar måsar, men har helt andra drag i ansiktet - och de låter förfärligt! På kvällen när man skall sova i sin varma hytt, skriker de som tokstollar. Det låter inte klokt skrovligt.. "muöööhi muuöööhi" Ungefär så. De låter främst sent på kvällen och en del på morgonen, men de börjar redan på e.m. Denna dagen var det så. Tidig kväll.
Humöret på båten är high, det kommer en doft av vitlök från salongen. Jag känner mig totalt soltagen. Underbart. Badat och solat hela dagen, ute på havet. Än är inte hoppet ute. Vi SKALL hitta kaskeloterna igen. De finns där... Tänk om...vi skulle bli vänner med dem, haha! Vilken film det skulle bli! Åh... Fantasierna hoppar hit och dit. Men vad blir verklighet? "Det är bara tiden som vet"... Tänker jag.
Birgitta hoppar ner i salongen och sätter på skivan "Celtic Circle". Den hade vi lyssnat MYCKET på under den långa överseglingen. Det är en sådan musik, som går in i varje cell i kroppen och själen, där den helt klart uträttar något, en bit av paradiset. Denna musik TILLSAMMANS med den varma friska vinden, solen, alla glada ansikten och den genombadade och soltagna kroppen... Som om det inte skulle räcka var rödvinet redan öppnat. Ja, mycket bättre kunde det inte bli...
Pappa klättrar uppe på masten. Han hojtar till. "Där kanske det var något!" Vi har under dagen trott att allt möjligt kanske var en val...så lite fundersamma är vi alla. Men vi tittar noga med kikare... "Vaa?!" Det ÄR kaskeloter... EN HEL FLOCK och de är på väg rätt MOT BÅTEN!!!
Vi stänger av motorn. Detta kan inte vara sant... sånt händer bara i romantiska filmer...men nej det ÄR sant!!
Whale watchers som jobbar vid azorerna gör tvärtom. De i princip jagar valarna för att stanna en bit ifrån, så att turisterna kan få sig en skymt. Men nu gör vi något helt annat. VAD som skall hända... Det lär vi märka.
Det tar inte lång tid. Musiken strömmar genom högtalarna... Den genomsyrar hela luften, ner i havet... allt är en helhet. Det känns mer fantastiskt än fantastiskt. Det känns som ett under. Kaskeloterna kommer i takt till musiken som i trans. De ÄLSKAR den!!! De är alldeles brevid båten!!! Vi filmar.... Filmar.... Det är inte sant. De stannar hos oss en bra stund. Länge länge.
Under hela kvällen lär vi känna ett helt gäng med kaskeloter. Nu hade vi funnit våra nya bästa vänner.
"En för Rasmus!" Havsguden. Middagen smakar gudomligt gott. Hela kroppen pirrar av lyckorus. Starkt sådant. Äventyret har börjat - på riktigt.
God natt. ;)
Humöret på båten är high, det kommer en doft av vitlök från salongen. Jag känner mig totalt soltagen. Underbart. Badat och solat hela dagen, ute på havet. Än är inte hoppet ute. Vi SKALL hitta kaskeloterna igen. De finns där... Tänk om...vi skulle bli vänner med dem, haha! Vilken film det skulle bli! Åh... Fantasierna hoppar hit och dit. Men vad blir verklighet? "Det är bara tiden som vet"... Tänker jag.
Birgitta hoppar ner i salongen och sätter på skivan "Celtic Circle". Den hade vi lyssnat MYCKET på under den långa överseglingen. Det är en sådan musik, som går in i varje cell i kroppen och själen, där den helt klart uträttar något, en bit av paradiset. Denna musik TILLSAMMANS med den varma friska vinden, solen, alla glada ansikten och den genombadade och soltagna kroppen... Som om det inte skulle räcka var rödvinet redan öppnat. Ja, mycket bättre kunde det inte bli...
Pappa klättrar uppe på masten. Han hojtar till. "Där kanske det var något!" Vi har under dagen trott att allt möjligt kanske var en val...så lite fundersamma är vi alla. Men vi tittar noga med kikare... "Vaa?!" Det ÄR kaskeloter... EN HEL FLOCK och de är på väg rätt MOT BÅTEN!!!
Vi stänger av motorn. Detta kan inte vara sant... sånt händer bara i romantiska filmer...men nej det ÄR sant!!
Whale watchers som jobbar vid azorerna gör tvärtom. De i princip jagar valarna för att stanna en bit ifrån, så att turisterna kan få sig en skymt. Men nu gör vi något helt annat. VAD som skall hända... Det lär vi märka.
Det tar inte lång tid. Musiken strömmar genom högtalarna... Den genomsyrar hela luften, ner i havet... allt är en helhet. Det känns mer fantastiskt än fantastiskt. Det känns som ett under. Kaskeloterna kommer i takt till musiken som i trans. De ÄLSKAR den!!! De är alldeles brevid båten!!! Vi filmar.... Filmar.... Det är inte sant. De stannar hos oss en bra stund. Länge länge.
Under hela kvällen lär vi känna ett helt gäng med kaskeloter. Nu hade vi funnit våra nya bästa vänner.
"En för Rasmus!" Havsguden. Middagen smakar gudomligt gott. Hela kroppen pirrar av lyckorus. Starkt sådant. Äventyret har börjat - på riktigt.
God natt. ;)
Ett monster!
Solen skiner. Det är inte varmt, nu har det nått graden av energi att jag kallar det för hett. Jag, pappa och min syster är mitt ute i atlanten i vår tuffa, starka gummibåt. Vi befinner oss en liten bit utanför azorerna. Humöret är lätt, men ett tryck av hopplöshet finns där under ytan...
Många många veckor har gått, än så länge inte ett spår av en kaskelot. "Vart skall vi åka?" Säger någon. Vi bestämmer oss för att åka lite österut. Känslan är... nja det kommer inte bli någon val.
Plödsligt ser JAG en JÄTTESTOR stjärt komma upp som i slowmotion ur havet. Jag tror inte det är sant. Blir stum, men bara en halv sekund. Sedan skriker jag som en stucken gris "Ett monster!! En VAL!! EN VAL!!!" Pappa tittar, Birgitta med... De ser den stora vågen.
Detta var fortsättningen av äventyret :)
Många många veckor har gått, än så länge inte ett spår av en kaskelot. "Vart skall vi åka?" Säger någon. Vi bestämmer oss för att åka lite österut. Känslan är... nja det kommer inte bli någon val.
Plödsligt ser JAG en JÄTTESTOR stjärt komma upp som i slowmotion ur havet. Jag tror inte det är sant. Blir stum, men bara en halv sekund. Sedan skriker jag som en stucken gris "Ett monster!! En VAL!! EN VAL!!!" Pappa tittar, Birgitta med... De ser den stora vågen.
Detta var fortsättningen av äventyret :)
Embla mitt Solljus
Mina vita lamm
Jag sitter högt uppe på en kulle, det gör jag ibland.
Den är grön, massa grönt gräs, så grönt det bara kan vara. Frodigt. Man skulle helst vilja vara en ko. Vara ute på de gröna ängarna, bara njuta av att finnas till och rulla sig. Lyssna på alla ljud. Människan kallar det för yoga NIDRA, jag kallar det för... jaa, kanske något fint men det spelar ingen roll. Vad man än kallar det för så är det underbart att kunna vara i det tillståndet. SÅ underbart!
Uppe på denna kullen, omgiven av detta frodiga gräs, samt MASSOR av gula maskrosor brukar jag sitta brevid ett stort träd. En ek. Min kompisek, eken.
Massa utsikt finns på kullen. Utsikt över ett ofattbart landskap, där många får betar och kanske tusen små ulliga helvita små lamm springer omkring. De gör skrumpsprång. Det är underbart vackert. Lammen är så söta, man vill bara ha dem i famnen hela tiden. Och det bästa är, att de springer upp till mig heela tiden! De fyller på med energi. Suger på min mina fingrar, vill bara vara där med mig. Bara vara. Underbara vänner - mina vita lamm.
Jag tänker ofta på dem. De bara ploppar upp ur mitt undermedvetna. De vill säga mig något speciellt. VAD är svårt att säga. Men de ger frid och är enormt underbara. Förgyller livet. Alla borde ha en grön kulle med vita lamm.
<3<3<3
Den är grön, massa grönt gräs, så grönt det bara kan vara. Frodigt. Man skulle helst vilja vara en ko. Vara ute på de gröna ängarna, bara njuta av att finnas till och rulla sig. Lyssna på alla ljud. Människan kallar det för yoga NIDRA, jag kallar det för... jaa, kanske något fint men det spelar ingen roll. Vad man än kallar det för så är det underbart att kunna vara i det tillståndet. SÅ underbart!
Uppe på denna kullen, omgiven av detta frodiga gräs, samt MASSOR av gula maskrosor brukar jag sitta brevid ett stort träd. En ek. Min kompisek, eken.
Massa utsikt finns på kullen. Utsikt över ett ofattbart landskap, där många får betar och kanske tusen små ulliga helvita små lamm springer omkring. De gör skrumpsprång. Det är underbart vackert. Lammen är så söta, man vill bara ha dem i famnen hela tiden. Och det bästa är, att de springer upp till mig heela tiden! De fyller på med energi. Suger på min mina fingrar, vill bara vara där med mig. Bara vara. Underbara vänner - mina vita lamm.
Jag tänker ofta på dem. De bara ploppar upp ur mitt undermedvetna. De vill säga mig något speciellt. VAD är svårt att säga. Men de ger frid och är enormt underbara. Förgyller livet. Alla borde ha en grön kulle med vita lamm.
<3<3<3
Underbara minnen
Båten knarrar. Jag ryser till. Ligger inne i en koj. Det är fuktigt kallt och jag hör slag från en tamp som slår hårt hårt mot båtens kant. Inte så romantiskt... Hela kroppen känns tung och trött. Jag längtar efter min egen säng...
Plödsligt, jag väcks upp ur min halvsovande dvala. Hörde jag rätt? Ja. Det är valar jag hör. Jag håller andan och om jag skulle haft möjlighet skulle jag spänt öronen som en liten kanin. Det hörs igen! Ljud från en större val! Jag hör Emma skrika till där uppe. "Woohooo! Val!!!"
Jag har plödsligt massor av endorfiner i kroppen och märker inte att jag är inpackad som en liten eskimo i lager på lager metoden, (då var det senaste grejen och ansågs så coolt.) Över detta en STOOR flytoverall. Ändå totalt fuktig. Så måste jag ta på mig livlinavästen... Allt är blött.
Tillslut kånkar jag mig upp...på lätta ben i en mycket sne båt, den näst intill ligger i vattnet, det går fort fort... Det första jag känner när jag kommer upp är hur otroligt friska nästan lite ljumna vindar kraftigt möter mitt ansikte. Härligt. Jag lever.
Det tar inte lång tid. "Titta!" Nära, nära pluppsar många fantastiska grindvalar fram. Otroligt vackra. Vilka skönheter! Vilket paradis vi lever i... Verkliga sjöjungfrur! Jag känner glädjerus genom hela kroppen. Allt känns underbart. Nu vet jag att vad jag väntat på -var värt det. Ett minne för livet.
Detta var det första mötet jag haft med grindvalar, ca 7 år sedan. Otroligt oförglömligt. Vad jag inte visste då, var att så mycket bättre, skulle det bli...
Jag skulle kunna kalla det som komma skulle var... "passiontillstånd tillsammans med valar".
<3<3<3
Plödsligt, jag väcks upp ur min halvsovande dvala. Hörde jag rätt? Ja. Det är valar jag hör. Jag håller andan och om jag skulle haft möjlighet skulle jag spänt öronen som en liten kanin. Det hörs igen! Ljud från en större val! Jag hör Emma skrika till där uppe. "Woohooo! Val!!!"
Jag har plödsligt massor av endorfiner i kroppen och märker inte att jag är inpackad som en liten eskimo i lager på lager metoden, (då var det senaste grejen och ansågs så coolt.) Över detta en STOOR flytoverall. Ändå totalt fuktig. Så måste jag ta på mig livlinavästen... Allt är blött.
Tillslut kånkar jag mig upp...på lätta ben i en mycket sne båt, den näst intill ligger i vattnet, det går fort fort... Det första jag känner när jag kommer upp är hur otroligt friska nästan lite ljumna vindar kraftigt möter mitt ansikte. Härligt. Jag lever.
Det tar inte lång tid. "Titta!" Nära, nära pluppsar många fantastiska grindvalar fram. Otroligt vackra. Vilka skönheter! Vilket paradis vi lever i... Verkliga sjöjungfrur! Jag känner glädjerus genom hela kroppen. Allt känns underbart. Nu vet jag att vad jag väntat på -var värt det. Ett minne för livet.
Detta var det första mötet jag haft med grindvalar, ca 7 år sedan. Otroligt oförglömligt. Vad jag inte visste då, var att så mycket bättre, skulle det bli...
Jag skulle kunna kalla det som komma skulle var... "passiontillstånd tillsammans med valar".
<3<3<3
Bebisen i vitsippshavet med en ängel
Jag hade världens mest underbara uppväxt. I för sig det blev otroligt blandat, men de första åren i mitt liv minns jag verkligen som om det vore paradiset själv.
När jag var riktigt liten, var jag verkligen en pajas. Det jag alltid ville, var att få alla andra att le och skratta. DET betydde allt. Skrattet och djuren. Lyckades jag få andra att bli glada var jag lycklig. Redan när jag var 4 månader och satt i barnvagnen försökte jag grabba tag i min systers hår...hon vände sig om för att se vad det var...jag skrattade och tittade bort, om och om igen. Detta har vi filmat, otroligt roligt. Pajasen Nanna, i vaggan ;)
De starkaste minnena från när jag var pluttliten var att jag låg på en filt omgiven av ett stort hav med vitsippor och blåsippor. Hur underbart som helst.
Min mamma var konstnär och till 100% före sin tid. Hon satt alltid vid en klippa och målade, eller i vitsippsskogarna. Hon satt där hela dagarna och hade med mig från att jag var i princip nyfödd. Detta är jag så tacksam för.
Jag minns den tiden galet starkt. Jag och en ängel mitt i ett stort vitsippshav. Som en dröm, men det var verkligt. Fantastiskt. Overkligt, men jag vet att det var verkligt. Det var tack vare min underbara mamma som jag fick uppleva detta kapitlet i mitt liv. Hon var en sådan fantastisk eldsjäl, kan inte fatta det - HON var min mamma.
Nu, mer än 20 år senare, när jag ser min inre bild av hur vi hade det, ser jag en liten glad bebis men stora ögon brevid en riktig ängel. Ängeln har långt svart hår, de båda är omgivna av ett stort hav med vitsippor. Allt är ljust och soligt. Det glittrar i träden, riktigt guldglitter. Inget annat. Överallt hörs musik, musik från fåglarna, musik från träden, musik från det långa gräset...ibland spelar en syrsa med. Musik överallt. Bebisen somnar, medveten om att paradiset existerar. Lugnt och fridfullt. Kärlek överallt. Kärleken var allt.
<3
När jag var riktigt liten, var jag verkligen en pajas. Det jag alltid ville, var att få alla andra att le och skratta. DET betydde allt. Skrattet och djuren. Lyckades jag få andra att bli glada var jag lycklig. Redan när jag var 4 månader och satt i barnvagnen försökte jag grabba tag i min systers hår...hon vände sig om för att se vad det var...jag skrattade och tittade bort, om och om igen. Detta har vi filmat, otroligt roligt. Pajasen Nanna, i vaggan ;)
De starkaste minnena från när jag var pluttliten var att jag låg på en filt omgiven av ett stort hav med vitsippor och blåsippor. Hur underbart som helst.
Min mamma var konstnär och till 100% före sin tid. Hon satt alltid vid en klippa och målade, eller i vitsippsskogarna. Hon satt där hela dagarna och hade med mig från att jag var i princip nyfödd. Detta är jag så tacksam för.
Jag minns den tiden galet starkt. Jag och en ängel mitt i ett stort vitsippshav. Som en dröm, men det var verkligt. Fantastiskt. Overkligt, men jag vet att det var verkligt. Det var tack vare min underbara mamma som jag fick uppleva detta kapitlet i mitt liv. Hon var en sådan fantastisk eldsjäl, kan inte fatta det - HON var min mamma.
Nu, mer än 20 år senare, när jag ser min inre bild av hur vi hade det, ser jag en liten glad bebis men stora ögon brevid en riktig ängel. Ängeln har långt svart hår, de båda är omgivna av ett stort hav med vitsippor. Allt är ljust och soligt. Det glittrar i träden, riktigt guldglitter. Inget annat. Överallt hörs musik, musik från fåglarna, musik från träden, musik från det långa gräset...ibland spelar en syrsa med. Musik överallt. Bebisen somnar, medveten om att paradiset existerar. Lugnt och fridfullt. Kärlek överallt. Kärleken var allt.
<3
