"Pappa, the Celtic Circle!"
En underbar dag utanför azorerna. Man hör de knasiga fåglarna som flyger omkring vid kusten. De liknar måsar, men har helt andra drag i ansiktet - och de låter förfärligt! På kvällen när man skall sova i sin varma hytt, skriker de som tokstollar. Det låter inte klokt skrovligt.. "muöööhi muuöööhi" Ungefär så. De låter främst sent på kvällen och en del på morgonen, men de börjar redan på e.m. Denna dagen var det så. Tidig kväll.
Humöret på båten är high, det kommer en doft av vitlök från salongen. Jag känner mig totalt soltagen. Underbart. Badat och solat hela dagen, ute på havet. Än är inte hoppet ute. Vi SKALL hitta kaskeloterna igen. De finns där... Tänk om...vi skulle bli vänner med dem, haha! Vilken film det skulle bli! Åh... Fantasierna hoppar hit och dit. Men vad blir verklighet? "Det är bara tiden som vet"... Tänker jag.
Birgitta hoppar ner i salongen och sätter på skivan "Celtic Circle". Den hade vi lyssnat MYCKET på under den långa överseglingen. Det är en sådan musik, som går in i varje cell i kroppen och själen, där den helt klart uträttar något, en bit av paradiset. Denna musik TILLSAMMANS med den varma friska vinden, solen, alla glada ansikten och den genombadade och soltagna kroppen... Som om det inte skulle räcka var rödvinet redan öppnat. Ja, mycket bättre kunde det inte bli...
Pappa klättrar uppe på masten. Han hojtar till. "Där kanske det var något!" Vi har under dagen trott att allt möjligt kanske var en val...så lite fundersamma är vi alla. Men vi tittar noga med kikare... "Vaa?!" Det ÄR kaskeloter... EN HEL FLOCK och de är på väg rätt MOT BÅTEN!!!
Vi stänger av motorn. Detta kan inte vara sant... sånt händer bara i romantiska filmer...men nej det ÄR sant!!
Whale watchers som jobbar vid azorerna gör tvärtom. De i princip jagar valarna för att stanna en bit ifrån, så att turisterna kan få sig en skymt. Men nu gör vi något helt annat. VAD som skall hända... Det lär vi märka.
Det tar inte lång tid. Musiken strömmar genom högtalarna... Den genomsyrar hela luften, ner i havet... allt är en helhet. Det känns mer fantastiskt än fantastiskt. Det känns som ett under. Kaskeloterna kommer i takt till musiken som i trans. De ÄLSKAR den!!! De är alldeles brevid båten!!! Vi filmar.... Filmar.... Det är inte sant. De stannar hos oss en bra stund. Länge länge.
Under hela kvällen lär vi känna ett helt gäng med kaskeloter. Nu hade vi funnit våra nya bästa vänner.
"En för Rasmus!" Havsguden. Middagen smakar gudomligt gott. Hela kroppen pirrar av lyckorus. Starkt sådant. Äventyret har börjat - på riktigt.
God natt. ;)
Humöret på båten är high, det kommer en doft av vitlök från salongen. Jag känner mig totalt soltagen. Underbart. Badat och solat hela dagen, ute på havet. Än är inte hoppet ute. Vi SKALL hitta kaskeloterna igen. De finns där... Tänk om...vi skulle bli vänner med dem, haha! Vilken film det skulle bli! Åh... Fantasierna hoppar hit och dit. Men vad blir verklighet? "Det är bara tiden som vet"... Tänker jag.
Birgitta hoppar ner i salongen och sätter på skivan "Celtic Circle". Den hade vi lyssnat MYCKET på under den långa överseglingen. Det är en sådan musik, som går in i varje cell i kroppen och själen, där den helt klart uträttar något, en bit av paradiset. Denna musik TILLSAMMANS med den varma friska vinden, solen, alla glada ansikten och den genombadade och soltagna kroppen... Som om det inte skulle räcka var rödvinet redan öppnat. Ja, mycket bättre kunde det inte bli...
Pappa klättrar uppe på masten. Han hojtar till. "Där kanske det var något!" Vi har under dagen trott att allt möjligt kanske var en val...så lite fundersamma är vi alla. Men vi tittar noga med kikare... "Vaa?!" Det ÄR kaskeloter... EN HEL FLOCK och de är på väg rätt MOT BÅTEN!!!
Vi stänger av motorn. Detta kan inte vara sant... sånt händer bara i romantiska filmer...men nej det ÄR sant!!
Whale watchers som jobbar vid azorerna gör tvärtom. De i princip jagar valarna för att stanna en bit ifrån, så att turisterna kan få sig en skymt. Men nu gör vi något helt annat. VAD som skall hända... Det lär vi märka.
Det tar inte lång tid. Musiken strömmar genom högtalarna... Den genomsyrar hela luften, ner i havet... allt är en helhet. Det känns mer fantastiskt än fantastiskt. Det känns som ett under. Kaskeloterna kommer i takt till musiken som i trans. De ÄLSKAR den!!! De är alldeles brevid båten!!! Vi filmar.... Filmar.... Det är inte sant. De stannar hos oss en bra stund. Länge länge.
Under hela kvällen lär vi känna ett helt gäng med kaskeloter. Nu hade vi funnit våra nya bästa vänner.
"En för Rasmus!" Havsguden. Middagen smakar gudomligt gott. Hela kroppen pirrar av lyckorus. Starkt sådant. Äventyret har börjat - på riktigt.
God natt. ;)
Kommentarer
Trackback
