Samtal med en Ängel :)
Den lilla flickan galopperade genom en stor dal brevid en äkta ängel. Det var musik överallt. Det riktigt ekade i alla berg. Hon var ung, ung, ung och skyddad av paradisets goda krafter. Log och skrattade när hon fick hjälpa till att göda paradisets vackra plantor. Hon var ett "likamed tecken" till det man kallar för glädje och...kärlek.
Ängeln hittade en dag den lilla flickan med jordiga händer på en stor igenvuxen äng... "Skulle detta kunna bli framtidens paradis?" Frågade flickan den vackra ängeln. Flickan var mycket ivrig, hon tyckte livet var såå fantastiskt.
Ängeln tittade på flickans händer och sa "Min lilla, på jorden kan man få blodiga händer. Tänk på din egen kosmos med... Du har mycket att ge, men då måste du skyddas, precis som allt."
Den lilla flickan tittade på ängeln med stora frågande ögon. Ängeln log och tog ömt flickans små händer i sina.
" Titta, du får lätt repor här. Du kan inte hjälpa jorden om du förstör dig själv. Vi måste vara många, och ta en bit var. Tillsammans kan vi göra underverk. " Flickan log stort och följde med i ängelns små söta skutt till en porlande bäck lite längre bort. "Här kan man göra barkbåtar...! Kvittrade flickan med sin mjuka röst. "
Ängeln strålade där hon nu dansade omkring bland massor av vackra blommor - Ängelns eget paradis. Flickan började dansa hon med. De var som inne i något många skulle kalla för en sagolik trans. En unik värld. Så heligt och vackert det någonsin kan bli.
Den lilla flickan tittade på ängeln och sa med en lite hjälplös suck... "Jag önskar att jag alltid kunde vara med dig, såhär." Ängeln pekade på en liten planta samtidigt som hon hällde 7 glittrande små korn över flickans huvud. Ängeln vidrörde flickans vänstra axel innan hon började tala. Flickan drog en stor suck och kände en djup känsla av lättnad inombords.
"Titta där.".. började ängeln. Med fingret mot plantan. "Du är en konstnär min lilla. En stor sådan. Se dig runt omkring och - du ser konst. Se på det unga trädet här... det ingår i en stor process. Allt omvandlas, alltid. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns för evigt kvar. "Som vatten blir till is!" Utbrast den lilla.
" Ja! Precis som vatten blir till ånga och is... " När vattnet är vatten kan du se och röra vid det... du kan dricka det... När det är is är energierna runt vattnet så att det verkligen inte går att simma i..."
Ängeln strålade och tittade på den lilla flickans rosiga kinder. "Se på dina vänner. Se djupt i deras ögon och upplev hur vackra de är. Du komme se deras själar. Se vilka konstnärer de är. Alla är en bit av något så otroligt stort. Ingen ensam. Alltid alla tillsammans. Du kommer leva... du kommer dö. Ängeln log igen.
Den lilla flickan sänkte sitt huvud och viskade... "Men..men om du inte är med mig. Vem ska då veta att jag ser? Hon fick tårar i de stora ögonen. Vem skall då lyssna på mig? Vem skall förklara att ALLA betyder lika mycket? Hur skall jag kunna berätta för dem? Att jag, ser det du berättat för mig att jag ser? Det som alla kan se...?
Ängeln tittade allvarligt på flickan. Även hon hade stora tårar i ögonen. "Du skall bara leva. Du är en av många vackra blommor...som skall njuta av solen. Du skall göra det du tror på. Oavsett... De som du tror på och som tror på dig följer med i vågen. Ni tar varandras händer, och ni kan bestiga de högsta bergen. De som inte tror dig...låter du ha sin egen tro. Det viktigaste att komma ihåg är - hela tiden sker en process. Hela tiden. Inget försvinner.
Början är, hela tiden...<3
Ängeln hittade en dag den lilla flickan med jordiga händer på en stor igenvuxen äng... "Skulle detta kunna bli framtidens paradis?" Frågade flickan den vackra ängeln. Flickan var mycket ivrig, hon tyckte livet var såå fantastiskt.
Ängeln tittade på flickans händer och sa "Min lilla, på jorden kan man få blodiga händer. Tänk på din egen kosmos med... Du har mycket att ge, men då måste du skyddas, precis som allt."
Den lilla flickan tittade på ängeln med stora frågande ögon. Ängeln log och tog ömt flickans små händer i sina.
" Titta, du får lätt repor här. Du kan inte hjälpa jorden om du förstör dig själv. Vi måste vara många, och ta en bit var. Tillsammans kan vi göra underverk. " Flickan log stort och följde med i ängelns små söta skutt till en porlande bäck lite längre bort. "Här kan man göra barkbåtar...! Kvittrade flickan med sin mjuka röst. "
Ängeln strålade där hon nu dansade omkring bland massor av vackra blommor - Ängelns eget paradis. Flickan började dansa hon med. De var som inne i något många skulle kalla för en sagolik trans. En unik värld. Så heligt och vackert det någonsin kan bli.
Den lilla flickan tittade på ängeln och sa med en lite hjälplös suck... "Jag önskar att jag alltid kunde vara med dig, såhär." Ängeln pekade på en liten planta samtidigt som hon hällde 7 glittrande små korn över flickans huvud. Ängeln vidrörde flickans vänstra axel innan hon började tala. Flickan drog en stor suck och kände en djup känsla av lättnad inombords.
"Titta där.".. började ängeln. Med fingret mot plantan. "Du är en konstnär min lilla. En stor sådan. Se dig runt omkring och - du ser konst. Se på det unga trädet här... det ingår i en stor process. Allt omvandlas, alltid. Det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns för evigt kvar. "Som vatten blir till is!" Utbrast den lilla.
" Ja! Precis som vatten blir till ånga och is... " När vattnet är vatten kan du se och röra vid det... du kan dricka det... När det är is är energierna runt vattnet så att det verkligen inte går att simma i..."
Ängeln strålade och tittade på den lilla flickans rosiga kinder. "Se på dina vänner. Se djupt i deras ögon och upplev hur vackra de är. Du komme se deras själar. Se vilka konstnärer de är. Alla är en bit av något så otroligt stort. Ingen ensam. Alltid alla tillsammans. Du kommer leva... du kommer dö. Ängeln log igen.
Den lilla flickan sänkte sitt huvud och viskade... "Men..men om du inte är med mig. Vem ska då veta att jag ser? Hon fick tårar i de stora ögonen. Vem skall då lyssna på mig? Vem skall förklara att ALLA betyder lika mycket? Hur skall jag kunna berätta för dem? Att jag, ser det du berättat för mig att jag ser? Det som alla kan se...?
Ängeln tittade allvarligt på flickan. Även hon hade stora tårar i ögonen. "Du skall bara leva. Du är en av många vackra blommor...som skall njuta av solen. Du skall göra det du tror på. Oavsett... De som du tror på och som tror på dig följer med i vågen. Ni tar varandras händer, och ni kan bestiga de högsta bergen. De som inte tror dig...låter du ha sin egen tro. Det viktigaste att komma ihåg är - hela tiden sker en process. Hela tiden. Inget försvinner.
Början är, hela tiden...<3
Kommentarer
Trackback
