Jag tror inte...

Jag kan förklara i ord hur mycket...

Jag älskar mina vänner och familj. Känner mig verkligen helt lycklig när jag tänker på mina underbara nära vänner...det kan vara så att man inte setts på jättelänge, men sedan när man väl ses igen...så är det som att sätta två pusselbitar på plats, precis så.

Tänk om alla skulle uppleva hur underbart det är att segla långsegling (när det är underbart...;)) En långsegling är  som livet ... det kan vara så jobbigt att man vill hoppa över... fruktansvärt pissigt, kallt ända in i benmärgen. Ena stunden tänker man"ALDRIG IGEN! Nästa gång jag kommer i land sätter jag aldrig foten på en båt igen. Aldrig." Blir det så? Nej, för helt plödsligt kan det komma sånna fantastiska saker runtomkring. Som en virvelvind.  Verkligen en helt annan dimension. Det blir så extremt åt båda hållen. Men det vackra minns man faktiskt mest av livet...så det är väl bara att samla på sig...
;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0