Skulle jag vara närmare kunde jag pussa den! Azorerna...
Sommaren fortsätter. Idag är det som oftast... väldigt varmt. Jag är brun, genombrun. :) Havet är otroligt stilla... Det dröjer inte länge förrän musiken från the Celtic Circle genomsyrar hela havet...och lockar till sig våra ståtliga vänner - kaskeloterna.
De kommer mot båten. Vi tre, jag, pappa och Birgitta pluppsar smidigt ner i vattnet. Melissa och Johan (från Australien) har vakten på däck.
Det finns två stora kaskeloter i vattnet.
Jag tror inte det är sant - igen! Birgitta är en bit ifrån mig. Kaskeloten är PRECIS brevid mig. Jag är vid ögat." Vilken fantastisk hud, den ser ju overklig ut. eller lite som en elefant!" Tänker jag med ett hårt trummande hjärta i bröstet.
Nu ser jag - kaskeloten sover... "Oh no! Tänk om den vaknar o tänk om JAG väcker honom..." Jag känner mig minst sagt levande och jag vet att, mitt hjärta ler mot honom när han sakta öppnar det slutna ögat. Våra ögon möts. Tiden har stannat. Jag ligger orörlig i vattnet, kaskeloten likaså. Långt där borta hör jag musiken från båten. Det är som en annan dimension. Bara jag och kaskeloten existerar.
Skulle jag vara tio cm närmare skulle inget vatten finnas emellan. Mer levande än mina vildaste drömmar. Tio cm från en kaskelot - som tittar rätt in i mina ögon.
